Geared up och lite annat

Så fick jag äntligen en timme för mig själv i garaget med cykeln. Det känns alltid lika osannolikt hur mycket skit det kan lossna från en enda cykel. Ren? Nej, men förhållandevis fri från sand, sten och grov smuts. Och så doftar den sådär behagligt av cykelolja. På samma sätt som jag tyckte nyoljade vapen doftade gott i armén. Det doftade gott, och det doftade som det skulle. Doftade rätt.

Nu återstår bara att finjustera växlarna, och sedan bär det av. Om det blir ett längre avbrott i bloggpostarna beror det på att jag har fallit och stukat handleden.

Har roat mig en del åt mediernas mekanismer de senaste dagarna, mest med anledning av likfynden i Villmanstrand. Då de elva första liken hittades (sedermera hittades två till) var det nån som antydde att det kunde vara avrättade desertörer från sommaren 1944. Det var ett ihärdigt rykte som hade cirkulerat i byn, ja ända sedan kriget. Och det tog skruv. Nu äntligen skulle denhär katten lyftas på bordet! Nu skulle myten krossas och historien skrivas om! Finland var såfanheller enigt under dendär vansinnessommaren och i ren desperation välsignade högkvarteret de grövsta sanktioner mot dem som flydde. Och utan nämndvärd svårighet hittade man en handfull historiker som gladeligen drog växlar på detta. Och visst skulle det vara anmärkningsvärt - OM det hade varit desertörer. Och visst gav ju uppståndelsen en signal: att det ännu finns åtminstone ett kollektivt krigstrauma, som ännu inte bearbetats. Men nu var det bara ett rykte. Och några veckor senare kom sedan den förkrossande nyheten: att det sannolikt är ryska soldater som dött (Avrättats? Minns inte?) kring 1890.

Och pliktskyldigast rapporterar man också om detta - man kan ju inte helt släppa en nyhet. Men o, vilken besvikelse! Ett telegram i en nyhetssändning, och ingalunda först i sändningen. En liten tvåspaltare nånstans inne i tidningen. För nu behöver vi ju inte revidera vår historieskrivning. Nyheten torkade ihop till en ickenyhet.

Det är inte sällan det händer - att förhandsspekulationerna och -konstellationerna är intressantare än själva utgången. Att spekulera är väl per definition mer spännande och fantasieggande än att konstatera faktum. Det är intressant, men är det (journalistiskt) relevant? Är det information som läsare och lyssnare behöver eller är det journalisters sinne för spekulationer och redaktionernas behov av spaltutfyllnad som styr det hela?

Förstå mig rätt. Jag är inte emot alla slags förhandsspekulationer. Men ibland tycker jag att man alltför lättvindigt bygger upp intrikata historier inför en händelse i stället för att analysera slutresultatet. Och om man då gör bedömningen att slutresultatet inte är värt att analysera - varför var det då viktigt att blåsa upp det i förväg?