Nu också adrenalin

Det vill då inte bli vinter, utan bara nånting som är nästan vinter, dvs. det är halt och kallt och ruggigt, men någon snö ser man inte.

Med tanke på min hormonella balans (när har jag månne nånsin tänkt på den? Anyway...) innebär det rådande vädret ändå ett litet tillskott. Förutom den dagliga endorfindosen som jobbcyklandet innebär, får jag nu också en skaplig dos adrenalin, orsakad av den uppenbara livsfara som jag utsätter mig för. Det är liksom tre kilometer halkbana vi snackar. Och jo, dubbdäck är säkert bra och sådär, men så länge de inte är bredare än de är, så vågar jag nog inte helt lite på dem.

Hemma är Ellen på sitt allra soligaste - utom när hon känner av hörntänderna, som börjar komma fram. Läkaren säger att hon blir lite kort, men att huvudet blir lite större i proportion. Hmm, varifrån har hon månne det?