Skida, äta och dricka

Det här känns svårt att tro, t.o.m. för mig själv, men i lördags inledde jag faktiskt skidsäsongen. Och med den äran: 10 km i Svedängens spår och Ellen på ryggen. Motionsslingan var i fruktansvärt skick, bara sågspån, is och annan skit. Däremot var spåren på den omkringliggande åkern i överraskande bra skick. Ellen storgillade att sitta på ryggen medan pappa flåsade på. Och som väntat somnade hon i ryggsäcken.

Lärdomar av skidsäsongen såhär långt:

- Man blir alltid sjuk i början. Note to self: tänj på kvällen.

- Man blir inte mindre sjuk av att ha 11 kg extra på ryggen. Däremot torde det bidra till vältränade vader, lår, axlar och armar mot slutet av säsongen.

- Ett vallningsställ är värt varje cent. Vad har jag gjort innan?

I matväg var helgen också ganska givande. På fredag lagade jag nån form av coq-au-vin-med-på-vitt-vin. Gott och bra. På lördag firade vi lite farsdag hemma. Jag lagade mat, och det blev ett slags svårenkel middag med recept ur Allt om Mat:s Fredagsgourmet-bok. Till förrätt sålunda rostat bröd med musslor i senapsmajonnäs (lagade själv, inte det minsta svårt!); huvudrätten var lika enkel, men lite tidskrävande. Yttre filé av lamm, grillat i 8 minuter och sedan 20 minuter i folie. En paprikasås med en massa rostade grönsaker, och så sallad. Gott, men för mycket ingefära i såsen. Vinet jag köpte, sydafrikanska Goats do Roam (sic!) passade utmärkt till. Frödinges cheesecake, som vi åt till efterrätt, är alldeles sagolikt god. Varför göra allt själv?

P.S. Fick en massa böcker, inte i farsdagsgåva utan från morföräldrarnas gamla hem. Shakespeares samlade verk (tryckta 1861), anyone?

P.P.S. Jag såg en luciakandidat i Alko. Borde jag ringa Husis?