Epidod 2

Såhär i efterhand är det lätt att konstatera att jag kunde ha varit bättre förberedd för resan. För själva loppet visserligen också, men framför allt för resan. Då jag i höstas bokade flygbiljett, utgick jag helt optimistiskt ifrån att jag skulle kunna ta flyget kl. 19 på söndag kväll från Milano. Dethär alltså utan att känna till vare sig exakt avstånd från Val di Fiemme eller exakta tåg- och busstidtabeller. Korkat? You bet. Det hela blev inte heller mindre korkat av att jag bokat rum i Vigo de Fassa, en liten by ännu längre bort från Trento och Milano.

Mitt resesällskap gjorde det i alla fall klart för mig att den planen inte skulle lyckas, så största delen av bilresan satt jag och funderade vad jag skulle ta mig till. Själva sällskapet var f.ö. precis så trevligt, som det först verkade. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva dem, men de var som sinnebilden av hyggliga, rakryggade finska karlar. Lite på ont, men framför allt på gott. Och färden blev på inga sätt tråkig, speciellt som GPS:en ständigt försåg oss med nya spännande utmaningar... Hur som helst, på fredag kväll åkte vi alla till tävlingskansliet i Cavalese, gubbarna åkte iväg efter att ha anmält sig, och kvar blev jag. Nu var det mörkt, hela min "reseplan" hade skitit sig, jag var trött efter tio timmars resande, och jag hade hela mitt bagage att kånka på.

Min räddning blev en snäll flicka på turistbyrån. Efter att ha bekräftat för mig att buss-tåg-flyg inte skulle lyckas på söndag(med god tur kunde jag vara i Milano kl. 19 - men inte på flygplatsen), lyckades hon på nån märklig vänster hitta ett nytt natthärbärge åt mig för natten mellan lördag och söndag. Gubbarna hade nämligen lovat mig bilsjuts också tillbaka till Milano på söndag kväll, men då måste jag bo s.a.s. i rätt ända av dalen. Alltså måste jag få ett nytt rum.

När allt detta var uppklarat, var det dags att orientera sig till busstationen och ta bussen till Vigo di Fassa. Förutom att jag plågades av en otrevlig pissbrådska (pissbrått var f.ö. något av ett modus operandi under helgen), gick allt väl, jag hittade mitt hotell, åt en hygglig middag, kände mig fortfarande underligt durrig, tittade på Grey's anatomy dubbat till italienska och somnade sött.