Trt

Som en avdankad superhjälte. Dendär som bara väntar på att något Stort och Oväntat ska Hända för att han ska få rycka ut igen. Eller bara leva förbehållslöst. Inte planera, inte bära Ansvaret, inte vara så hopplöst förbi så mycket kul. Just nu, efter ett deppigt besök i Hyvinge och en annars tung och ensam dag med barnet känns det så. Vad är det? Är jag bara less för att det finns andra som jag vet att har roligare än jag just nu? Kanske det. Jag är inte 20 längre. Det är tio år sen jag var 20. Vem sa att det ska vara roligt?

Ellen sover, men rastlöst. Nu går jag och lägger mig, men räknar nog med ett par väckningar under natten. Ärh.