Lycka är en ettåring som äter ärtsoppa

Bortsett från några tafatta försök var det inte mycket annat än burkmat som barnet åt under sitt första år. Vi bestämde oss ganska tidigt att det inte var värt att bära hem all broccoli, blomkål, majs etc etc då hon ändå åt burkmat med så mycket bättre aptit. Vi såg hellre att hon blev mätt och nöjd, och det blev hon ju.

Men nu har alltså äta-riktig-mat blivit mitt projekt (äta-riktig-mat-själv kommer säkert också att bli mitt projekt, men inte riktigt än....). Vi fick en barnmatbok, som är väldigt användbar med enkla, snabba recept. Och visst kan vuxna äta den maten också, bara man saltar och pepprar lite. Men jag tror det enklaste och bästa för alla är att ändå försöka vända på steken: att i så hög grad som möjligt låta barnet äta samma mat som vi. Det kräver att man lite tänker efter då man lagar maten (saltningen då närmast), men omöjligt tror jag inte att det ska vara.

Så blev då Ellens första helt igenom hemgjorda lunch ärtsoppa - det gillade hon skarpt) och banan-äppelmos-röra till efterrätt. Efter det slevade Ellens pappa och morfar i sig resten av ärtsoppan, och alla var precis lika nöjda. Igår blev det pastasås - helt klart en favorit till, och dessutom helt normalkryddat. Life is good. Nu espresso - jag förivrade mig senast i saluhallen och köpte det godaste espressokaffet nånsin, plus att jag fick en liten föreläsning av expediten på köpet. Värt ett besök!