Jahas...

Då börjar julen vara avklarad. Den första med barn. Dock var nog barnet lite för litet för att riktigt förstå vad som pågick, men hon verkade trivas, då alla runtomkring var glada och uppsluppna. Och så fick hon ju klappar så det understa ruttnar. Ja, mor- och farföräldrarna missade inte chansen kan man säga. Vi får väl portionera ut dem lite längs året - annars blir ju barnet knäppt. Så har hon ju födelsedag om två veckor dessutom.

Själv är jag glad och nöjd med både jul och julklappar. Jo, jag har suttit på jobb och ruttnat, men det har väl gått an. I synnerhet som det i skrivande stund är min SISTA. JÄVLA. ARBETSDAG. på ett år. Öh. Helt knäppt. Vad sen? Måste återkomma.

Idag inleds också strump-holocaust hemma hos oss. Jag tänker åka till stan och köpa typ tio par likadana svarta strumpor av god kvalitet. Sen kör jag med dem och bara dem. Allt annat bränner jag. För jag är så urbota trött på alla svarta strumpor - mina och Lottes omvarandra i samma stora, utdragbara låda - och på att leta efter ett par klockan fyra på morgonen bara för att väl på jobbet upptäcka att den ena har ett hål och den andra är blå. It ends today.

Nu nyheter.