Ofelbarhet

Det blir alltid lite tokroligt när påven uttalar sig i mer eller mindre politiska frågor. Som t.ex. nu senast - påven Benedictus (på svenska Bengt) XVI stöder ett turkiskt EU-medlemskap.

För troende katoliker ställer dethär till med problem. Rent teologiskt är ju påven Guds sändebud på jorden, och hans ord är Guds ord. Då påven alltså uttrycker sitt stöd för ett turkiskt EU-medlemskap, uttrycker han sin förmans (Guds) vilja och önskan. Eftersom påven stöder det, borde inte troende katoliker rimligen ifrågasätta ett turkiskt medlemskap. Något som måste göra t.ex. tyska kristdemokrater svårt förvirrade.

Frågan är förstås ifall påven vetat om dethär all along, och nu bara levererar besked från högre ort, då medlemskapsförhandlingarna dödliga emellan verkar ha havererat kapitalt. Hur sekulär den turkiska regeringen än är, så måste den väl kunna uppskatta sådan draghjälp.