Nya vänner

Det är sant. Alla får lättare för att komma och prata med en när man går omkring med en barnvagn. I förmiddags gick vi på promenad och hade kommit bara en liten bit längs gatan, då en man störtade ut ur en trappuppgång, gick några steg bakom oss - och inledde sedan konversationen. Från den oskyldiga frågan "är det en pojke eller en flicka" kom vi in på hans 19- respektive 20-åriga söner som var jobbiga och den vägen in på hans egen dåliga fadersrelation. Och dethär alltså under en sträcka på 200 meter. Tur att han skulle till butiken. 200 meter till och vi kunde ha varit var som helst.

Eftersom jag i grunden är en slarvig människa har jag gjort upp ett schema över hemsysslor, som bör göras med rätt täta mellanrum. Ett schema av den enkla anledningen att jag bara måste ha sånt där inrutat. Det går inte att göra "när det behövs" eller "när jag har tid". Dessutom har jag inget så mycket som tid, känns det som just nu. Och det glädjande med mitt schema är att det omfattar så gott som alla hemsysslor, men fördelade över alla dagar (utom söndag, sicken god lutheran jag är!) blir det inte alls särskilt mycket. Absolut inte mer än en timme om dagen. Hurra!

Nu sover barnet, jag dricker espresso och äter pepparkakor samtidigt som jag har grönsaker i ugnen. De ska bli soppa i slutändan. Återkommer.