Dag ett som hemmapappa

Så var vi där. Jag och barnet. Jag tror nog hon anar att nånting är annorlunda. Åtminstone på morgonen, då mamma vinkade och gick på jobb, var hon ganska förvirrad. Fel människa åker iväg! Förvirrad, men i allt övrigt sig lik: glad och god, äter bra, sover gott och skiter - följdaktligen - allt mer.

Vilket fick hemmapappan att styra stegen mot ett stort varuhus i Helsingfors centrum efter en timmes promenad runt Fölisön. (det ÄR bra skidträning att slänga ungen på ryggen och stavarna i hand. Tro mig.) Här skulle det handlas potta.

Varuhusets sortiment omfattade två modeller. Den ena kostade 4,50, vilket jag tyckte kändes rimligt för en bit plast, som främst är till för att skitas i. Den andra kostade 37,80.

På riktigt nu.

Och det värsta är att jag inte ens blev väldigt förvånad. Under mitt första föräldraår har jag nämligen sett rätt mycket av kommersen kring små barn. Den är obarmhärtig. Mot föräldrarna.

För det är klart att om du kan välja mellan en filt/potta/vagn/mössa/ som kostar X och en som kostar 7X så MÅSTE det ju vara något fel på den billigare! Det är budskapet, enkelt och tydligt: om du bara köper billigt åt ditt barn, är du en dålig förälder. Och jo, i någon mån stämmer det att det i längden blir billigare att köpa (dyrare) kvalitetsvaror. Men i fråga om barnprylar tror jag det handlar om ett regelrätt lurendrejeri från affärernas sida. De överprissätter prylarna, för de vet att det finns så många föräldrar därute, som tror att de missunnar barnet något om de inte köper den dyra varianten.

Jag tog den som kostade 4,50. Utan ett minsta sting av dåligt samvete. Jag tror nog det blir bra.