Episod 3

Ett avbrott i kronologin. Bara samlade tankesnuttar.

* Jag är faktiskt inte särskilt världsvan. Eller åtminstone inte resvan. Det känns pinsamt att medge, men det är sant.

* Förljdaktligen har jag under mitt trettioåriga liv aldrig sett Alperna (nå, Dolomiterna). Och för första gången på mycket, mycket länge är jag alldeles andlös. Det är så ofantligt vackert här. Å ena sidan grämer jag mig över att jag inte kommit hit tidigare, å andra sidan kan jag ju vara glad åt att i såhär vuxen ålder få uppleva något såhär storslaget. På lördag morgon tog jag en kabin upp på 2000 meters höjd, och min enda tanke - efter att kabinskräcken lite lättat - var: tänk, såhär högt uppe på jorden har jag aldrig stått.

* Matti Wuori hann med mycket under sitt liv, och sen ändå för lite. Karln var ju ett geni. Läs "Kaikki on totta", människor!

* Hur i hela glödheta helvete har de burit sig åt för att bygga dehär byarna - och vägarna? Det övergår mitt förstånd.

* Finländare borde skämmas lite mindre för sina bristande språkkunskaper. Inte kan de i andra länder heller.

* Vad vi däremot borde skämmas över är vår längdåkningstradition, som har kommit på skam. Vi har halkat ner i u-landsklassen. Fatta att det deltog 1700 norrmän (av sammanlagt 5200 deltagare) i årets upplaga av Marcialonga, några hundra svenskar och ungefär lika många tyskar. Finländarna? Vi var väl ett knappt hundratal sammanlagt. U-land var nog ordet.

* Apropå sport: är inte italien det hävaste sportlandet? De är världsmästare i fotboll, de är grymma på volleyboll, basket, vattenpolo, motorsport, cykling, skidåkning... De tog 32 medaljer i Aten 2004.

* Ännu sport: Det är en lite knäckande känsla att vara omgiven av idel atleter. För let's face it: här finns hundratals som åker bättre skidor och är bättre tränade än jag. I något skede började jag redan bli rädd för att hamna sist i hela loppet. Så gick det inte. Det är hälsosamt att påminna sig om sanningen: på varje hurtbulle går det 10 slöfockar, men de var inte in town denhär helgen.