Hard luck kid

Det var inte riktigt Ellens lördag idag.

Igår kväll blev hon biten av någon hyperaggressiv mygga. Då vi lade henne såg det inte farligt ut, men i morse var ögat rejält igenmurat. Efter en överläggning med Räddningen för varje barnfamilj, hälsorådgviningen bar det av till barnkliniken, där hon fick antihistamin. Det gjorde henne väldigt trött - hon hade bara sovit en dryg halvtimme på dagen - så vi satt henne i bilen och lät henne sova medan vi körde och åt pizza (någon gång måste vi ju äta också).

Väl hemma var allting bra i ungefär tio minuter, tills hon törnade mot skohyllan med kinden före. Påföljande blåmärke i kombination med det fortfarande uppsvullna ögat gjorde att flickan började se rejält misshandlad ut.

Sista akten kom ett par timmar senare, då hon glad i hågen bökade omkring i vår säng. Innan någon riktigt hann ingripa hade hon dragit upp skjortlinningen över ansiktet samtidigt som hon hoppade jämfota alldeles på sängkanten. Ni anar hur det slutade. Hon tappade balansen, föll bakåt och damp med huvudet före i golvet. Dagens andra samtal till hälsorådgivningen. De misstänkte inte egentligen hjärnskakning, men rekommenderade att vi i alla fall skulle kolla om hon är vid medvetande under natten. Det är hon tack och lov. Kan man suga på tutten om man är medvetslös?

Nåja. I morgon stundar Tour de Helsinki, ett motionslopp på 140 km, som jag ska försöka klara av med bara begåvning. Sedan juni har det inte blivit så mycket cykling, så det kan bli lite plågsamt. Nå, i mål kommer jag väl i alla fall.