Abstinensbesvär

Tre dagar utan skidning. Gud vad jag har tråkigt. Bara vila, äta och gå lätta promenader. Jag vill svettas! Men icke. Istället har jag tillbringat tiden med att fundera på vallning, skid-VM i Sapporo och en massa annat krafs i nära anslutning till skidsporten.

Men den senaste (och hittills sista) långa länken var nog en fin upplevelse. Jag startade från Oitans skidcentrum i Esbo, skidade norrut till Pirttibacka och därifrån vidare upp till Solvalla i Noux. Först var det ganska dåligt med snö, isiga, skitiga spår, men efter ca 4 km blev det bättre (det blev också glesare mellan skidarna). Spåret gick tvärs genom skogen - inte åker eller vägren som man annars får finna sig i i huvudstadsregionen. Och ju längre upp mot Solvalla man kom, desto mer kuperad blev terrängen. Backarna var tunga för både armar och knän, och det kändes ganska skakigt, men det blev bättre an efter, och till sist klarade jag också de brantare backarna ganska elegant - dvs. utan att komma ner bredbent med stavarna släpande i backen... Rekommenderas alltså, men snarare som en tur i naturen än en svettlänk. Möjligheter till saft-och-bulle-paus finns både i Pirttibacka och Solvalla. Hela nöjet blir 32 km långt, åker man bara Oitans-Pirttibacka tur-retur blir det 16.

Ellen är glad och god. Nu kan hon redan vifta på rätt ställe i "En kulen natt", nästan säga "titta" och hålla i skeden själv - dock så att far ger skeden med mat i först. Spårvagnar är fortfarande storfavoriten, och när man ber henne pussa så pussar hon inte, men lutar kinden mot den som ber. Det är inte utan att man blir rörd.