50 fullt!

Dethär blir min 50:e blog-post, återigen skriven i väntan på att Ellen ska somna. Något kaffe ackompanjerar inte denhär skrivsessionen, jag försöker lite trappa ner.

Man ska inte ge upp med barn. Lyckas det inte med första, så kanske med andra eller först tredje gången. Frågan är förstås när man ska förstå att sluta försöka. Dethär gäller mat, men också en massa annat, som barnet till en början kan vägra att gå med på.

Eller som i Ellens fall dammsugning. Hon är livrädd för dammsugaren. Och inte för oljudet som den för, utan för själva manicken. Så fort man plockar fram den ser man skräck i hennes blick, och hon börjar genast ängsligt söka en famn att krypa upp i. Så för att undvika katastrof hade jag idag bett Ellens moster komma på besök för att hålla barnet sällskap medan far dammsög. Och vad hände? Jo, först var det skräck och ängslan, men då hon väl vågade sig in i samma rum där jag dammsög, övergick skräcken i total förtjusning. Hon tjöt av skratt då hon följde mig i hasorna - det blev svårare att dammsuga, men hon var fullständigt oemotståndlig. Och så städade vi hela lägenheten - allt medan moster undrade vad hon egentligen behövdes till.

I dagens Hbl fick man läsa "en finnes" syn på Finlands tid som en del av det svenska riket. Tidigare i veckan fick samlingspartiet stänga sitt diskussionsforum pga svenskhetsen, och på suomi24 går diskussionen som vanligt. Många av debattörerna drar paralleller flere hundra år tillbaka i tiden och talar mot den bakgrunden om dagens finlandssvenskar som förtryckare. Man tänker alltså att svenskarna berövade Finland på en "ursprunglig kultur" och vidare att denhär "ursprungliga kulturen" hade kunnat bevaras om det inte hade varit för svenskarna. Som om 1200 km kustlinje mot Östersjön inte skulle ha intresserat någon annan.

Det är ett underligt sätt att tänka - att Finland är detta skyddade Impivaara, som andra, onda makter bara gör intrång på. Om vi bara fick vara i fred från all världens ondska, skulle allt vara bra...

Det är klart man blir lite mörkrädd, då man läser vad dehär människorna vill göra med finlandssvenskarna "när tiden är inne". Men framför allt vill man bara dra en uppgiven suck över hur insnöade människor det bor här.

Speaking of which: det snöar. Äntligen!