Mathelgen och den oändliga förkylningen

Förkylningen vill bara inte släppa. Nå, jag har förstås bara mig själv att skylla. På fredagen kändes det "lite bättre", så vi tog en 10 km skidtur med Ellen. Det hade den goda sidan att flunssan bröt ut ordentligt. Nu har jag snutit näsan av mig, det känns bättre, men helt har nog flunssan inte ännu bedarrat. Inte för annat, men Vasaloppet börjar bekymra mig. Senast hade jag skidat lite drygt 800 km före loppet, nu blir det under 500. Nå, jag får väl gå med filosofin att inte träna så mycket som möjligt utan så lite som möjligt för att nå sitt mål. I mitt fall: satsa på färre, men långa träningspass. Och så gott som enbart stakning, för det är det som gäller i Vasaloppet.

Trots förkylning hade vi gäster igår, och jag passade på att tina upp hjortsteken vi hade i frysen. Det var dags, kändes det, och visst blev det bra. Allt man behöver är vitlök, timjan, en stektermometer och ganska mycket tid. I 125 graders ugn tog det 1½ timme, men vad det blev bra.

Tittar man några dagar bakåt har det inte varit en så fånig helg i matväg annars heller. På fredag köpte jag gös i saluhallen (10 euro för en rejäl gös, är det nu mycket?), och filerade den hemma - mest för att hålla uppe den färdigheten också. På lördag var vi och åt hos mina föräldrar - mor har efter många års uppehåll igen fått ögonen upp för creme brulée, vilket vi tackar för. Som middagssällskap hade vi tant Jenny. Jenny är 93, knivskarp i skallen, utmärkt hörsel och en mun som går i ett. Om jag ska bli 93, är det sådär jag vill bli.