Nyårslöftet håller...

Mitt lilla nyårslöfte var att blogga flitigare, och det har jag väl lyckats med hittills. Däremot har jag fortfarande ingen som helst uppfattning om hur många det är som läser bloggen, och huruvida jag borde vara nöjd med "upplagan". Nöjd och nöjd. Dethär är nog en terapiblogg också, det erkänner jag alla gånger.

Idag har jag börjat betvivla en uppfostringsmetod. Nämligen den som gör gällande att om man låter barn plocka ut saker ur hyllorna i stället för att jämt springa efter dem med förbud och förmaningar, så tappar de förr eller senare intresse för sysslan och lägger av. Det låter ju rimligt, och det är ungefär så vi har burit oss åt med Ellen.

Det enda problemet är att ivern att dra ut saker inte visar några som helst tecken på att avta. Handdukar, blöjor, skivor, plastbyttor, matburkar, mjölkburkar, kläder, skor, flaskor ur badrummet, DVD-skivor... precis allt ska rivas ut. Och idag har det varit alldeles extra frenetiskt, varpå far tappar tålamodet en smula, varpå barnet tappar humöret mer än en smula varpå far blir ångerköpt varpå rivandet fortsätter med oförminskad styrka.

Och jag är inte intresserad av att fråga om dethär på mammapappa.com för då får jag bara tjugo (mammor) som berättar hur de har gjort, ett par som berättar hur fel jag gjort och ett par som går till angrepp mot dem som skäller på mig och önskar mig styrkekramar i stället. Och idag känner jag inte att jag behöver styrkekramar, bara mindre prylar.

Men i stället för mindre blir det mer. Idag köpte jag ett par nya stavar, och ikväll ska det skidas, om man så fryser fast i spåret. Flunssan är besegrad!