Ett litet bakslag

Okej, symptomen börjar vara rätt klara: det är dags för en liten paus i tränandet. De senaste veckorna har jag känt mig... ja, konstig. Pulsen är högre än normalt, ännu flere timmar efter träning. Det känns som om hjärtat liksom slår kraftigare än vanligt. Dessutom har jag lite hett hela tiden, och känner ofta en lätt svindel. Då nu mina stackars dåliga knän till på köpet har börjat göra sig påminda, är det bara att erkänna: En paus är av nöden.

Det är svårt för en envis motionär att erkänna att kroppen vill något annat än skallen. Alla tänkbara motionsguider talar om att "lyssna på kroppen", men det är svårare än man tror. Svårast är det när man verkligen borde göra det, dvs. när man är sjuk och snön (äntligen) ligger lockande vit på marken.

Det är klart att Vasaloppet blir ganska spännande såhär. Men hellre åker jag lite otränad till Vasaloppet än kommer död därifrån. Hjärtat är inget att leka med. Skidkilometrarna är 250 - inte fruktansvärt mycket, men i alla fall. Nu tar jag det lugnt fram till helgen, sedan ska jag försöka hinna med två långa länkar, och så ska det väl ordna sig. För summa summarum är jag ändå i bättre skick än för två år sedan, då jag skidade loppet första gången.