Kaffe och kändisar vid sandlådan

Vardagen flyter på, och på något sätt känns det hela tiden mindre mödosamt. Vet inte varför egentligen. Delvis för att vi är (någotsånär) friska, delvis för att det är så mycket lättare att gå ut och leka. Halarhelvetet är undanstökat, vi kommer ut i ett nafs. Och Ellen älskar det.

Veckan har också bjudit på två roliga höjdare. På onsdag var vi snyltgäster då dagiset bakom vårt hus hade Djungeltrumman och Arne Alligator på besök. Ellen var stormförtjust - Arne-skivan finns i bilen och har avlyssnats ett otal gånger. Förtjust som sagt, men efter ett tag blev ekorren på vår bakgård mer fascinerande, och Djungeltrumman fick trumma på bäst de tyckte.

Samma morgon hade vi gått till lekparken, där bara en pappa med barn stod och gungade, ingen annan på plats. Vi satt oss i gungan brevid, och jag blev lite häpen då jag fick en närmare titt på den andra farsan. Av integritetsskäl kan jag låta hans namn bli osagt, men fempoängstipset är att han spelade en mycket avgörande roll, då Finland tog sitt första VM-guld i hockey. Så där stod vi och gungade och kallpratade om lekparkens öppettider och sånt. Sen gick de iväg rätt snart, så morsorna som senare dök upp med sina barn fick aldrig veta vad de gick miste om. Med tänderna på plats ser han ju inte direkt tokig ut heller... :)

Såhär inför Sissis frukostspecial vill jag också dra en lans för riktigt gott kaffe. Besökte Kaffecentralen, där jag köpte en handdriven kaffekvarn och lite bönor. Och på den vägen är det. Alla dehär snobbarna som kokar sitt kaffe på färskmalda bönor - de har rätt, så smärtsamt som det är att medge. Kaffet blir gudomligt gott. Det är klart att det är dyrt också, men såhär ser jag på det: jag dricker hursomhelst inte mer än tre koppar espresso per dag, så åtgången är rätt liten. 250 gram kostar omkring 8 euro, och den mängden torde räcka en månad. Inget som direkt störtar privatekonomin alltså.

Frukostcappuccinon hos oss görs alltså så manuellt som det går, och det är varken för jobbigt eller för tidskrävande. Jag )mal bönorna (5 minuter), kokar espresson i mochapanna (5 minuter till), samtidigt som jag värmer mjölken i kastrull (det tar ungefär lika länge). Sedan skummar jag mjölken med en batteridriven vispel (under 1 minut). Söndagen till ära kan man toppa det hela med lite kakaopulver. Och tro mig, jag vägrar dricka cappuccino på vanliga kaféer. De kommer inte i närheten av dethär.