Nya tag

Far och dotter friska, mor dras med en ögoninflammation, som uppehöll henne på ögonkliniken i ett antal timmar på lördagen. Det stökade till en redan ganska stökig helg, men det är ju inget att göra åt saken. Summan av kardemumman blev att jag inte kom åt att cykla alls under helgen. Men det blev mycket annat roligt.

Söndagen bjöd också på nya upplevelser (baksmälla efter trettioårskalas är intet nytt, om än sällsynt nuförtiden). Jag hade lovat min svägerska, en ivrig gymnast, att ställa upp som speaker på FM i truppgymnastik. Arrangörerna, Helsingfors Gymnastikklubb, var i pisset och man ska hjälpa människor som är i pisset, så jag ställde upp. Jag var välpreppad, och hade fått både text- och videomaterial att bekanta mig med. Ivrig som jag var slukade jag allting, och hade säkert klarat av ett TV-referat i truppgymnastik. Nu blev det inte så krävande, mitt jobb var nog närmast bara att anmäla lagen, de olika tävlingsmomenten, prisutdelningen osv. För det behöver man nu närmast kunna läsa innantill, och det klarade jag tydligen galant.

Men redan kvällen innan, på trettioårskalaset, hade jag diskuterat gymnastik med en annan gymnast. Ja, det kom egentligen att handla om idrottspolitik och jämställdhet. I Finland är nämligen gymnastik en flickgren. T.ex. i söndagens FM deltog endast damlag. Det finns inga herrlag. För (trupp)gymnastik är en flickgren. Och flickgrenar satsas det inte på. Det får t.ex. gymnasterna i Grankulla uppleva, då staden nog bygger en fotishall för en miljon euro, medan gymnasterna får leva utan en dräglig voltbana (ungefär som att spela fotboll med en kantig boll). Och dethär går igen i varenda gren i varenda kommun, där grenen utövas uteslutande eller främst av tjejer. Jag blir gärna emotsagd. Sedan är det klart att flicklagen också gagnas i grenar som främst utövas av pojkar, men prioriteringen är klar: pojkarna tävlar, flickorna springer nu omkring lite. DISCLAIMER: Det är klart det finns undantag, och i vissa föreningar satsas det stort på flickor. Och nej, jag vill inte heller förneka pojkarna deras rätt till dugliga träningsmöjligheter. Jag bara...

Jag bara lägger ihop ett och ett, den bittra granigymnastens klagan (här ovan) och det jag dagligen ser i lekparken: pojkar som spelar fotboll och sähly, flickor som pysslar om och bygger bo åt sina gosedjur av plast. Inga mellanting. Det hänger ihop, tro mig, och inte alls på ett bra sätt. Pojkar är stojiga, flickor är snälla. Pojkar ska springa, flickor ska leka med dockor. Annars blir pojkarna fjollor och flickorna gudvetvadmensåkanviintehadet.

Så vilken förbannad tur att vi har jämställdhetsministern och idrottsministern i samma skepnad. Det finns mycket att göra. Och medan jag nu klagar kunde samme minister lära sig att det heter BUDDDget och BUDDDgetMANGLING. Hoppas han läser.