Veckoslutet och lite om frukostar

Ellens flunssa utvecklades under helgen till öroninflammation. Det resulterade i en rätt sömnlös natt, men nu har hon fått mediciner, och börjar redan visa sig från sin vanliga, soliga sida. Härligt. Man blir sådär extra till sig när man normalt har en så sprallig unge.

Helgen innehöll också ett tvåårskalas, ett trettioårskalas och för mitt eget vidkommande två härliga cykelturer. På lördag morgon åkte jag ut tidigt, tidigt bara för att hinna med allt annat - och det var så fint! Mindre damm, färre bilar, kyligt, soligt - och fartfyllt. 27 km gick som i ett huj. På söndag var det sedan dags för säsongsöppningen för huvudstadsregionens cykelföreningar. Själv var jag förväntansfull, jag hade ju aldrig kört i klunga med landsvägscykel. Det bara "sägs" att det är en helt annan grej än att cykla ensam. Och efter denhär turen kan jag intyga: det är en helt annan grej. Borta är vindmotståndet, kvar är suget och lättheten som får uppförsbackarna att rent ut försvinna och utförslöporna att kännas tre gånger mer spännande än vad de är. Vädret var soligt och fint och hela racet drog uppemot 50 cyklister. Det blev längre än jag hade tänkt mig, 72 km, men det kändes faktiskt okej.

Jag hade egentligen tänkt skriva om frukostvanor, men jag får återkomma senare idag. Tjo.