Cykelfeber och en lycklig unge

I morse hade vi kurabyxapremiär. Ellen förstår nog inte riktigt vad de ska vara bra till, men hon gillar dem. Och hon blir aldrig trött på att bara gå omkring ute. Det är en härlig syn. Men så idag gick vi utanför ett dagis, och Ellen skulle ha gått över, under eller genom staketet bara för att få vara med de andra barnen. Hon har på kort tid blivit enormt social och intresserad av andra. Tyvärr är inte alla andra ungar lika sociala och intresserade av Ellen, vilket gör den sistnämnda mycket förvirrad. Nå, idag hade vi lilla Sofi på besök, och hon var minsann social. Medan fädren satt i köket och drack kaffe, vände damerna upp och ner på det mesta som går att vända upp och ner på. Och var sprudlande glada. Efter besöket var Ellen nära att somna stående, men glad var hon alltjämt.

Idag kom så cykelkläderna från Tyskland - ett par cykelbyxor, en jacka, två skjortor, ett par handskar och en pump med tryckmätare. Och allra senast nu börjar det klia rejält i cykelbenen. Säsongstart blir det nästa vecka, men jag ska redan nu passa på och redogöra för vårens och sommarens cykelprojekt - bara för att höja febern lite ytterligare.

* Cykelkällaren. Vi har en i vårt hus, och den är smällfull. Mest av cyklar, men i allt högre grad också av barnvagnar. Och jag lovar, under det dryga år vi bott här har jag kanske sett fem av dem i bruk. Dags alltså att kontakta disponenten och få igång ett ordentligt röjningstalko.

* Min gamla landsvägscykel får en intressant pensionärstillvaro. Min plan är nämligen att konvertera den till en modefluga. Denhär modeflugan - inom cykelvärlden då - heter fixed-gear. Tanken är att gallra bort precis allt överflödigt från cykeln - flaskhållare, växlar, bromsar (fast jag tänker lämna en kvar), rubbet. Kvar blir så att säga urtypen av en cykel, bara en ram, en sadel, en styrstång, en kedja och två klingor, en fram, en bak. Dehär s.k. fixarna är otroligt vackra i all sin enkelhet, och erbjuder dessutom bra med obarmhärtig träning. Cykeln har alltså bara en växel, och den måste ju av nöden bli rätt tung. Dessutom har den inget frihjul, dvs. det är hela tiden drag i kedjan och man måste trampa ständigt. Knäppt? Antagligen, men man måste ju pröva.

Min Vätterncykel står och väntar hos föräldrarna i Kyrkslätt. Var och kollade den igår och *ÅCH!!!!* vilket himmelrike det kommer att bli att cykla med den. Första turen blir söndag 25.3., och jag ska försöka leverera bilder - så mycket ser jag fram emot det. Och vackert så, vi lär ju tillbringa ett antal timmar tillsammans, cykeln och jag.