Lite resfeber...

Ellen verkar vara inne i någotslags pappa-får-inte-vara-längre-borta-än-två-meter -fas. Hon är ständigt kramsjuk och glad och god - så länge man ser till att finnas i närheten. Går man t.ex. efter mat, då man äter lunch ute, är det kört. Responsen är omedelbar och obarmhärtig.

Och så dethär sovandet igen. Jag trodde hon skulle somna om hemma efter bara tio minuters sömn på bussen. Tror ni det gick så? Icke. Normalt hade jag ju kunnat gå ute med henne i ett par timmar, men nu hade jag faktiskt saker jag behövde få gjorda före avresan. Och nu ligger/sitter hon där, i och för sig rätt lugn, men vill inte somna. Det kan bli en tung kväll för barnvakten, som kommer klockan fem. Alternativt en ganska kort kväll.

Magen verkar ha vant sig så smått vid uppladdningen, ätandet känns inte lika motigt längre. Vågen visar häpnadsväckande siffror, vilket väl tyder på att något hålls inne också.

Synd att jag saknar laptop. Nu ser det ut som om vasaloppsrapporten kommer som senast, med några dagars dröjsmål. Adios, om inte jag hittar en dator på vägen!