Åhå

Jaha, domen kom och vad kan jag säga? Jag är frisk som en nötkärna, åtminstone så långt hjärtat anbelangar. Inga förändringar i hjärtbilden, inga hemska infektionsvärden, blodtrycket normalt... jag borde alltså klara av att skida Vasaloppet hur galant som helst! Det menade läkaren i alla fall.

Och tänk: plötsligt klappar mitt hjärta mycket mindre kraftigt än senaste vecka då jag ännu svävade i ovisshet och väntade på beskedet. Men nu känns allt bra. Nu är det bara att åka till butiken, köpa kärran full av pasta jämte tillbehör och börja käka. Imorgon hämtar jag mina nyslipade skidor från Kallesport, åker på en låååång och lååååångsam tur med Ellen och äteräteräter och drickerdrickerdricker.

Grejen med uthållighetsgrenar såhär på hobbynivå är nog nämligen att man kommer fantastiskt långt med en god grundkondition och lyckat (tillräckligt stort och kolhydratbetonat) näringsintag. Visst, bättre träning gör skidandet behagligare och snabbare, men nu handlar det inte om att pressa sekunder utan fortfarande om att komma i mål i mer eller mindre anständig tid. I höstas hoppades jag på att kunna skida Vasaloppet på under 7 timmar, nu har jag skrivit upp (eller ner, hur man vill) prognosen och hoppas att inte komma i mål långsammare än senast, dvs. 7 timmar 47 minuter.

Efter helgen står det ganska klart för mig att jag nog inte har särskilt mycket kvar av mitt gamla sprithuvud (inte för att det var mycket att skryta med under Sturm und Drang-tiden heller). Jag tål förvånansvärt lite sprit, och baksmällorna är fruktansvärda. Nå, under Sturm und Drang -tiden steg man rätt sällan upp klockan 7 morgonen efter en kväll ute... Den andra bidragande orsaken är förstås rökningen, eller icke-rökningen. Jag håller fast vid ovanan att feströka, men annars är det totalstopp. Vilket är bra för hälsan, men bidrar till en ännu värre huvudvärk efter krogkvällar. Och jag vet vad ni tänker: sluta helt och hållet, människa! Tja, den dagen kanske kommer, men inte ännu. Krog och rök hör ihop.

Apropå det läste jag i HS att gamla restaurang Kirja blir en privat sprit- och cigarrklubb. Poängen är alltså att man kommer att få röka bäst man vill där, eftersom privata klubbar inte omfattas av tobakslagen. Genialt? Jo, men mest snorkigt. Det kostar 2000 e att bli medlem i klubben, och för den summan får man då ett skåp för drycker samt en egen humidor till sitt förfogande. Sedan kan man då dyka upp där när som helst för att röka och dricka i goda vänners lag eller helt ensam. Undras vad herrar klubbhöfvdingar skulle säga ifall man hostade upp summan, men nöjde sig med att konsumera Jallu och Nortti under klubbkvällarna. Det märkliga är att ingen restaurang verkar i klubben - då skulle ju tobakslagen gälla. Däremot har de ett avtal med en catering-firma, men mest handlar det - så uppfattade jag saken - om att enbart röka och dricka. Och hur kul kan det bli? Som pussikalja i lyxförpackning? Visst kan man dricka dyr whisky, pröva olika sorter och allt detdär, röka dyra cigarrer bara för cigarrens skull. Men utan maten, vinet och allt som normalt föregår spriten och cigarrerna tycker i alla fall jag att den nya klubbens verksamhetsidé haltar allvarligt.