Brödmellanrapport

Nu har jag knäckebröd! Okej, det ser inte hemskt mycket ut som knäckebröd, konsistensen är också ganska mjuk, men det smakar knäckebröd, och på sina håll (där som brödet torkat) är det nog vad det ska vara: knaprigt, fibrigt, gott.

Surbrödsdegen gick in i sin andra etapp idag. Jag blandade alltså i ungefär en liter rågmjöl till i den sura degen, knådade och ställde undan för att jäsa vidare. Inget märkvärdigt. Men i dethär skedet kan jag passa på att marra lite om Anna Bergenström. Ja, alltså hon som skrivit Annas kokbok och tusen andra. De flesta av hennes recept är härliga, och tanten själv är något av en übermystant i köket, örtagården och livet i allmänhet. Men det är hennes ton jag ibland blir så irriterad på. Som med surbrödet: "det knepiga med att baka surbröd är att det lätt blir kladdigt. Men övning ger färdighet!".

Hurdå, måste jag fråga mig (och Anna) efter dagens dust med surbrödet. Det kladdar. Infernaliskt mycket. Men på vilket sätt ger övning färdighet i dethär fallet? Såvitt man inte ändrar på degens sammansättning - och det radikalt - så kladdar det väl oavsett övning?? Anna B:s kokböcker är proppfulla av dylikt. Hon missar aldrig en chans att förespråka det lättsaltade, lågfeta alternativet. Till maten bjuder man på en LÄTT grön sallad (gärna KRAV-märkt sallad) och kanske ett GOTT bröd. Inte ens fennovegankokboken som jag köpte här nyligen når liknande höjder i fråga om präktighet.

Men jag älskar hennes recept. Få se om jag älskar hennes surbröd också.

Ellen har varit som ett rostigt gångjärn nu under kvällen. Vi gjorde en visit till YLE, och där var hon som en sol, men så fort vi lämnat Böle var det idel gnäll. Eller så är jag bara lite extra gnällkänslig idag. Vadvetjag.