Brödslutrapport och lite till

Surbrödet, som alltså fick sin början på tisdag kväll, var färdigt på lördag. Och det smakade enormt gott! Väldigt kompakt visserligen, inget fluff här inte, och ganska hårt på ytan, men gott. Tyvärr hårdnade brödet ytterligare efter ett par dagar, och nu vet jag inte längre hur jag ska komma igenom skalet, också om innanmätet fortfarande är rätt mjukt. Alltnog, jag måste vara nöjd med mina händers verk - limpan blev fin, smakade gott och det var roligt - om än lite väl tidskrävande att laga den också. Inte alls svårt, men tidskrävande.

Samtidigt går jag otåligt och väntar på min läkartid i morgon bitti. Fortfarande känner jag mig lite sådär underligt darrig, och hjärtat pumpar liksom kraftigare. Inte lika snabbt längre, men på något sätt kraftigare, och jag känner en viss yrsel då och då. Den kan i och för sig bero bara på överspända axlar också, men vad vet jag. Hur som helst blir det skönt att få besked. Det känns som att alltför mycket av min energi nu går åt till att bekymra mig för min hälsa, och så ska det ju inte gärna vara.