Epilog

I skrivande stund är det torsdag. Jag kan fortfarande inte tycka att själva loppet var roligt, och det är nog många med mig. Vasaloppsledningen skyller på vädrets makter, och visst är det till stor del dem man kan skylla på. Men sant är också att vasaloppsveckan med sina olika lopp som föregår själva Vasaloppet, tär väldigt mycket på underlaget. Det finns bara så mycket snö, och det kan bara köras så många gånger utan att bli dåligt. Då blir ett blidväder katastrof, och det kanske inte skulle behöva gå så illa.

Så ska man inte heller enbart skylla på föret. Jag hade skidat lite för lite för att klara av det snyggt. 500 kilometer är nog vad som krävs i benen - nu var det 300, och det bar inte riktigt ända fram. Jag menar, ett Vasalopp får ju gärna vara roligt också.

Men nöjd måste jag ju vara. Jag har stakat i mål i två långlopp i vinter, och är - vad jag kan förstå - i bättre form igen. Och ni kan ge er fan på att det blir Vasalopp nästa år också.

Avslutningsvis två tips till den som tänker delta:

- Träna parstakning, och börja redan på sommaren. Länge och sakta, men stakning likväl. Rullskidor, paddling, rodd eller speciella manicker avsedda för stakträning - anything goes.

- Gör dig beredd också på backar. För de finns. En vanlig fråga är "Men är inte Vasaloppet mest bara slätt och neråt?" Jo, mest. Men det betyder inte att banan på något sätt skulle vara fri från uppförsbackar. Det märker man speciellt bra om man inte har fäste.

C'est la vie. Denhär veckan idkar jag inte tyngre motion än promenader på Fölisön, låter armar, rygg och handleder återhämta sig, följer med vårens intåg och väntar på att riksdagsvalet ska vara överstökat. Inte alls tokigt det heller.