Helgen hägrar

Efter gårdagens Sissi-cocktailparty var jag redan i helgstämning. Och snart börjar den! För första gången på evigheter ska vi gå ut på tu man hand med min hustru - ja, vi blir alltså inte ensamma, men vi är båda ute och på samma ställe. På söndag är vi troligen båda bakfulla och inte alldeles utvilade, men det tar vi sen.

I övrigt har inte dagen bjudit på någon större dramatik, men av någon anledning började jag fundera i tyska banor. Jag satt och åt lunch, medan Ellen knatade omkring i lägenheten. Plötsligt insåg jag att det hade varit helt tyst i ett par-tre minuter. Mycket riktigt var det fanstyg å färde - barnet hade rivit ut samtliga blöjor ut paketet, och såg rätt nöjd ut med vad hon åstadkommit. "Man känner sina pappenheimare", tänkte jag.

Pappenheimare. Vill man alldeles garanterat låta som ett fornminne, är det bra att ta till tyska uttryck i tid och otid. Det är ett minne från tiden före krigen, då tyska lästes i skolorna mycket mer än engelska och då hela Finland var mer tysksinnat än idag. Tykland och tyskan hade också en ställning t.ex. inom vetenskapen, som sedermera försvagats märkbart.

Hur som helst, Pappenheimare är ursprungligen kyrassiärer i Pappenheims regemente (enl. Wikipedia), och uttrycket "Daran erkenn' ich meine Pappenheimer" härrör sig från Schillers "Wallensteins Tod". Schiller och Goethe verkar f.ö. ha bidragit med flest talesätt i det tyska språket, ja så gott som alla verkar det närmast som. Den som nu (av någon bisarr anledning) blev nyfiken kan bekanta sig med denhär listan. Bra att ha om man vill imponera på mor- eller farföräldrar.

Jetzt bin ich müde, und heute feiern wir mit Käse. Tschüss!