Dörren står öppen!

Idag står balkongsdörren öppen (söderut) för första gången i år. Det är lycka.

Lycka är också en sprillans ny landsvägscykel, som jag äntligen fick premiärköra igår. Vad kan jag säga? Den är precis så fin som den ser ut. Men det finns en fälla: att man börjar med racerväxlar och -hastigheter. Och notan kommer som ett brev på posten i form av sjuka knän. Så nu några varningens franska streck till alla som våren till ära igen börja löpa eller cykla med någon mer eller mindre utopistisk målsättning:

- Börja försiktigt. Korta och långsamma länkar. Cyklister, se till att hålla tillräckligt hög kadens, dvs. tillräckligt låga växlar. Hastigheten kommer senare.

- Värm upp ordentligt. Tänj lite, jogga, cykla med småsmå växlar i en kvart före den egentliga länken.

- Tänj ordentligt efteråt. Inte genast efter länken, utan ett par timmar senare, när kroppen repat sig efter den egentliga ansträngningen.

- Drick mycket. Före, under och efter.

I rena ivern syndade jag mot alla punkter utom tänjningen igår, och det känns. Nu är det Burana och mera tänjning som gäller.

Ellen har haft lite svårt att anpassa sig till sommartid. Dessutom är hon rosslig och snorig. Mest är hon glad, men små motgångar blir liksom större, och hon orkar inte ens riktigt gå ute. Stackars barn.