Drömsemestern är över

Tja, så är det väl. Min drömsemester innehåller skidåkning i olika former, mycket god mat och dryck, gott sällskap, familj och vackert väder. Påskveckan i Ylläs bjöd på allt det.

Lite reklam måste jag göra först. Vi bodde på Stenan majat, ett ställe som Lottes släktingar äger. Under högsäsongen jobbar där kökspersonal, under övriga veckor lagar man maten själv. Spåret går brevid gården, strandbastu finns, den finaste vallningsboden i byn, och så den finaste utsikten över Ylläsfjället. Resten - och det är mycket - går bara inte att beskriva med ord.

I all korthet blev det en mycket aktiv vecka. Skidåkning på dagarna (sammanlagt 148 km för mig), middagar och festande på kvällarna. Stället var fullbokat, och bland gästerna fanns inte mindre än 13 barn, varav de flesta under 10 år. Så ni kan föreställa er att det gick livat till. Samtidigt var det skönt med flere familjer med liknande planer, dagsturer och behov som man själv hade. Det var också enormt roligt att följa med hur andra föräldrar hanterade hela kalabaliken och hur ungarna blev bättre vänner för var dag som gick. Ellen var i minsta laget, hon kunde inte riktigt ännu leka med de andra barnen, men hon blev väl omhändertagen i alla fall.

Under lapplandsveckan fick Ellen också tillbaka sin aptit. Hon åt som en häst, vilket många av de andra föräldrarna noterade. Och plötsligt smakade det också med gröt igen. Hon har blåvägrat med mikrogröten, men på Stena åt hon glatt gröten, som puttrat i många timmar. Vår slutsats blev att mikrogröten helt enkelt är hemsk (det är den ju), och idag har jag följdaktligen skaffat en styroxlåda, dit vi lägger grötkastrullen om kvällarna. Gröten blir garanterat godare, få se hurudant mottagandet blir.

Men för en ettåring blir en såhär aktiv vecka bara lite för mycket. Mest innebar det ju bara att hon var trött och ganska vimmelkantig hela tiden, men när vi väl kom hem var hon direkt utmattad. Tågresan hem blev pricken över i:et, det var tungt, också om hon sov någotsånär. Och snorig är hon - igen. Idag blir det troligen ännu läkarbesök, hostan gör att hon inte kan sova.

Och visst är den övriga familjen också lite vimmelkantig. En veckas daglig motion sätter sina spår, liksom en veckas nattliv med tillhörande alkoholkonsumtion. Visst, civiliserat och så, men betydligt mer än en vanlig vecka i stan.