Ett retrokap

Så fick vi den efterlängtade städningen av cykelkällaren fixad. Precis som jag gissade förpassades ett tiotal cyklar till sällare cykelbanor, och plötsligt finns det hur mycket plats i källaren som helst.

Men så finns det förstås saker man bara inte får slänga bort, och ett par sådana hade jag spänt blicken i redan i god tid före talkot. Ett par gamla träskidor stod nämligen vid bortre väggen, och ingen ville kännas vid dem. Snabba tag var jag framme och lade vantarna på dem. Lite kantstötta är de ju, antagligen inget större nöje att skida med, men visst måste de prövas. Och framför allt måste de räddas så att Ellen nån vacker dag får en insikt i hurudant livet var före de ultralätta, ultraslimma skidorna.

Och visst är de ju vackra bara som sådana - håll med.