Hur sälja saker

Det är så tungt att titta på TV nuförtiden. Inte för programmen, men reklamerna.

En ny liten våg verkar skölja över TV-reklamen som bäst. Provokation och ironi heter förtecknen, och det kräver en hel del av mig som tittare och mediekonsument. Samtidigt måste jag rannsaka mig själv - håller jag på att bli en reklammoralist, har min tröskel för vad som är god smak stigit? Är jag redan konservativ och medelålders?

DNA:s senaste TV-snutt (och det finns variationer i form av gatureklam) är fölagd på ett mentalsjukhus. Den paranoida patienten ser vad DNA bjuder ut, och därmed är hans konspirationsteori besannad. Ett smärre myteri bryter ut på avdelningen. En uppenbar travesti på Gökboet, visst. Men är det en bra travesti? I mina ögon känns det bara långsökt och ganska framtvingat. Säljer man mobilabonnemang med det - och till vem? Vad vill DNA signalera? Jag misstänker att signalen inte har ett dugg med produkten att göra - bara en reklam som skiljer sig ur mängden. Och för all del, konkurrensen i branschen tvingar ju stenhårt fram ett behov att skilja sig ur mängden.

Men går provokationen för långt? Mental sjukdom drabbar inte alldeles få i dethär landet. Alla känner nån som känner nån som mår mentalt verkligt illa. De kanske inte sitter på anstalt, men det är tillräckligt nära för att man ska bli illa berörd. Eller omvänt: jag tycker man ska vara rätt rejält verklighetsfjärmad om man kan se på denhär reklamen som bara skoj.

Det andra exemplet är inte lika provokativ, men jag undrar hur effektiv reklamen är, i synnerhet i Finland. Den brittiska billighetsglasögonkedjan [fyll i namn här], som "smugglar in" billiga priser till Finland. Reklamen är gjord som ett suddigt scoop-inslag, och slutar med en "ertappad" VD, som erkänner att man tänker fortsätta med att föra in förmånliga glasögon på den finländska marknaden.

Helt klart har denhär reklamen snurrat i alla länder, där företaget har etablerat sig. Den skiljer sig med sin ofinskhet. I Finland säljer man glasögon med P-Å-L-I-T-L-I-G-H-E-T. Och att reklamen är ett ironiskt motdrag till den rådande pålitlighetsreklamen i branschen - det tror jag inte går hem.

Som tredje led i denhär längan har vi den gigantiska vitvarukedjan, som fordom gjort sig känd med ganska lågsökta, ibland provokativa och ibland riktigt roliga reklamer. Nu ironiserar man över tandkräms/kosmetika/hälsopreparatreklamer genom att låta en vitklädd tant stå i förgrunden och intyga hur välvalda, kvalitativa och pålitliga produkter Giganttis sortiment består av. Det måste vara ironi, men återigen: går det hem? Kan man dribbla med stilarter och räkna med att kunderna hänger med? Och vilka kunder i så fall. För medieläskunniga är det ju en guldgruva, då reklamerna erbjuder långt mer att tänka på än vad programmen nånsin. Men den stora massan är inte så medieläskunnig, befarar jag.