Fråga mig om barnsånger

Musiksmaken är skiftande när man är ett år.

Jag tror Ellen har det ganska bra när det gäller musik. Vi sjunger dagligen, vi lyssnar på musik i bilen och går till två klubbar där det sjungs. Under året (och speciellt nu under hösten) har en hel hög favoriter utkristalliserats, och det har också varit enormt roligt att följa med hur favoriter kommer och går. Så här en liten lista över forna och nuvarande favoriter, de flesta ur Silvriga barnkammarboken:

Här kommer Pippi Långstrump; totalfavorit, i synnerhet efter att hon lärt sig säga Pippi. Nu vill hon oftast inte sjunga den alls.

Bamses signaturmelodi; oh, why? Kanske för att det finns en katt (mjaaaau) och en kanin (Puppe!) på uppslaget. Skarpt ogillad för att sedan stiga upp i topp 10.

Bockarna Bruse; En höjdare till, som sedan dalade. Nu är den pop igen, och Ellen vet att bockarna säger "nej, nej, nej".

Sjörövar-Fabbe; just nu lite nere, men låg etta på listan länge.

Krokodilen i bilen, Snickerboa, Krakel spektakel, Lilla råttan, Herr Gurka, Björnen sover, Små grodorna och Kasper och Jesper och Jonatan är alla ganska säkra kort. Likaså The Complete works of Arne Alligator.

Sedan har vi vad jag kallar Alice Tegnér-avdelningen. Längde vägrade hon blankt och föredrog Arne Alligator och annat fartfyllt. Men nu! Sov du lilla videung, Blåsipporna, Mors lilla Olle och Brevet från Lillan (jo Taube, inte Tegnér men i alla fall)! Nu har jag lärt mig sjunga den utan att få tårar i ögonen...

Alla djursånger, speciellt de som inkluderar katter gillas skarpt: Lille Katt, Grisen gal i granens topp, Vår lilla fru katt, Tänk jag drömde en natt, Maskeradbalen (bild på katt, djuret nämns en gång). F.ö. gillar hon också System of a Downs skiva Mezmerize, hon tycker att figuren på skivan liknar en katt...

I takt med att Ellen börjat prata mer är hon också förtjust i sånger hon hänger speciellt bra med i: Bockarna Bruse som sagt, men också Lilla Olle (hå-hå, ja-ja), Trollmors vaggvisa (Oajajajaj-buff), Ålle-Bålle (ett litet troll som säger böö med små bokstäver), Imse vimse spindel (koreografin) och så några till.

Nya utmanare på listan är: Dinkeli-dunkeli doja, Tomtarnas julnatt, Vi på Saltkråkan, Raska fötter springa och Tre pepparkaksgubbar.

Ett par ständiga no-no's finns det också. Försöka duger alltså, men reaktionen uteblir aldrig: ett bestämt "nä" åtföljt av mer högljudda protester. Lilla Idas sommarvisa är säkert sången hon gillar minst av alla. Sommaren är min är inte heller bra. Ett gammalt fult och elakt troll - säkert för att bilden är så hemsk. Och så var det inte så många fler. Men som sagt, smaken är skiftande och Ellen har varje dag en mycket bestämd uppfattning om vad som ska sjungas och vad som inte ska. Övertalning fungerar aldrig.

Grannarna måtte tro att vi är galna. Men å andra sidan ger grannen dragspelslektioner, så det jämnar väl ut sig.