Dit for datorfriden

Hittills har datorn varit rätt ointressant för barnet. Så icke längre.

Ellen har fått en julkalender, ochhar minsann förstått vitsen med det hela. Efter den första ivern lyckades vi få henne att behärska sig och bara öppna en lucka per dag. Nu går det fint, och hon går flere gånger om dagen till kalendern för att titta på de bilder som finns bakom de redan öppnade luckorna.

Igår tittade vi på BUU-klubben, där julstöket också var i full gång. Vi hade missat de tidigare kalenderöppningarna, och Ellen blev helförtjust då hon såg att de öppnade en lucka också på TV. Efter det tipsade Maja om att man också kan kolla BUU-kalendern på nätet. Och så i morse, då vi hade lite dödtid mellan morgonbestyren och parken, tänkte jag ge webbkalendern en chans. Det var Succé med stora S. Plötsligt fanns det en julkalender på datorskärmen! Och tomtar! Så vi satt en god stund och gick igenom ett par av de luckor vi missat. Men att sedan slitas från skärmen var inte alls bra. Ellen blev rosenrasande, och jag fick jobba hårt för att avleda uppmärksamheten (okej, inte så hårt: tandborstning är trots allt jätteroligt). Men från och med nu råder ingen ro vid tangentbordet, det kan jag vara säker på. Den virtuella världen har öppnat sina dörrar för en oskyldig själ till.

Veckans glädjeämne är att vi fick biljetter till Bruce Springsteens konsert nästa sommar. Jo, jo, gubben är snart 60, men denhär gubben klår ändå de flesta andra gubbar som gästar stadion. Dessutom med E Street Band denhär gången. Åch.

Veckans orosmoln är att ett par barn i parken haft spysjuka. Och att jag själv mår lite konstigt nu. Det är bara att vänta med spänning.