Lite om allmänbildning

Tillbaka i verkligheten efter en helg med två 30-årskalas. Flickan var för första gången över natten hos någon annan, dvs. farföräldrarna. Alla inblandade överlevde och mådde t.o.m. bra.

Så publicerades då intervjun med mig i Studentbladet. Själv hade jag inte läst den innan den gick i tryck, och inte heller hade jag lyckats få tag på ett nummer förrän jag blev konfronterad för mina utsagor. I intervjun - som alltså på det stora hela var okej, bara lite... ja, kornigt skriven på sina håll - passar jag på och marrar om den dåliga allmänbildning som en del soc&kommare, trots långt hunna eller t.o.m. avklarade studier, uppvisar påfallande brister i allmänbildningen. Och det gillades då inte.

Det är förståeligt alla gånger. Vad ingår i en god allmänbildning? Vem är jag att uttala mig om andras allmänbildning? Och framför allt: vem fan avsåg jag? Det sista tänker jag inte svara på här - heller. Men jag vill gärna komma med en precisering, efter att ha tänkt efter lite mer.

Soc&kom, universitetet kan inte se till studenternas allmänbildning. Visst vore det fint om man kunde läsa rejält mer allmänna studier, grunder i statskunskap, ekonomi, juridik, historia m.m. Men i dagens läge går det inte. Studierna vid soc&kom består dels av akademiska studier i journalistik, dels av praktiska studier, där man lär sig det journalistiska hantverket och utförandet. Studietakten är hård, likaså kraven på att snabbt bli färdig, så det gäller för studenterna att satsa på det som ger effektivaste utdelning i form av studieveckor. Allmänbildande studier, eller självstudier helt utanför det akademiska finns det inte plats för.

Men allmänbildning är inte bara något man insuper vid universitetet. Det hela börjar långt tidigare, och är svårt att lappa ihop senare. Det handlar helt enkelt om den allmänbildande utbildning vi får i gymnasiet. Det är där som grunden läggs. Det är där det gäller att vara vaken, inte alls enbart för att klara av studentexamen, utan för att skaffa sig - just det - allmänbildning. Gymnasiet ska också stå för mer än de direkta kunskaperna. Det är också i gymnasiet som det grundläggande intresset att fortsätta förkovra sig ska väckas. Till en god allmänbildning måste också räknas förmågan och strävan att hålla sig à jour på bred front.

Detsamma gäller språket - som ju hänger intimt ihop med allmänbildning. Visst läser man svenska i Soc&kom också, men inte kan det vara en högskolas uppgift att repetera gymnasiesvenskan - i synnerhet inte för journalistfrön. Har man klarat av gymnasiet med glans, borde inte modersmålet vålla några problem.

Så ungefär på dethär sättet ser jag på allmänbildning. Jag brukar inte vara den som suckar om någon inte känner till vad Tadjikistans vice premiärminister heter. Men då det dyker upp frågor om något som alldeles uppenbart hör till en grundläggande gymnasie(allmän)bildning - då blir jag lite uppgiven.

Cykla i regn och rusk

Vaknade flere gånger under natten, då årets upplaga av höststormen gjorde sig påmind. Tänkte om vartannat med fasa och förtjusning på morgonens arbetsresa på cykel. För jag har gett mig fan på att cykla till jobbet varje dag fram till årsskiftet, då jag inte längre har några arbetsresor. På morgonen drog jag på mig full Gudrun-mundering: Vindtäta byxor och jacka, skidhandskar, mössa under hjälmen, och så förbannade jag mig själv över att jag inte ännu skaffat skoskydd. Och vad möter mig därute? Jo, vinden hade avtagit, regnet höll upp, och allt var nästan som vanligt. Förutom att jag var svettigare än vanligt, då jag kom på jobb pga all mundering.

Det har varit en klen motionsvecka, bortsett från cyklandet till och från jobbet. Igår fick jag äntligen en dryg timme simning och gym. Och genast känns det bättre! I helgen blir det andra nöjen, men jag måste hinna vinterolja och -tvätta cyklarna. Och i veckan - om snön börjar falla - får jag redan börja skrapa loss sommarvaxet av skidorna. Åch.

"Tää on alkoholistin taivas"

Igår tog jag tillfället i akt för att ägna mig åt min halvnya halvhobby - viner. Vin har alltså funnits i mitt liv en längre tid, men i 30-årsgåva fick jag ett vinskåp, och för att det ska se anständigt ut, måste man ju fylla det med nånting. Vidare fick jag en fantastisk bok, Vin till maten, som bara fick mig att sugas till A-market. Äntligen börjar det, vid fyllda 30, gå upp för mig hur man ska förhålla sig till dedär vin-adjektiven. Äntligen inser jag hur mycket man måste fundera på smakupplevelserna i maten.

Nåväl. Jag hade plockat på mig ett italienskt vitt, ett franskt lättare rött och en tyngre röd sydafrikan och stod och kollade in en sista flaska franskt vitt. Då dök en trio med 19-åringar upp vid likörhyllan. De stod där en stund och slängde käft, och gick vidare. Ledarkillen (den största, hur annars?) sa "Vittu, tää on alkoholistin taivas". Och mina axlar sjönk en smula.

Kära 19-åring. Du läser knappast nånsin dethär, och nej, allt behöver man inte ta på blodigaste allvar. Men Alko är inte alkoholistens himmel. I själva verket är Alko ganska nära alkoholistens helvete. I dethär landet har vi ett monopolskyddat alkoholbolag med två uppgifter: att, i likhet med alla andra bolag, sälja så mycket som möjligt. Men också att försöka varna för spritens skador och stävja konsumtionen. Dethär är en ekvation som på inga sätt går ihop. Och i valet mellan dessa två har Alko valt att sälja så mycket som möjligt. Till alla. Jag har aldrig sett ett fyllo som skulle vara full nog för att inte få ut sprit på Alko.

Så nu, vinskåp och -bok till trots är jag lite illa till mods när det gäller Alko. För det slår mig att den butiken tillhandahåller oändliga möjligheter till smakupplevelser, härliga kombinationer osv osv. För dem, oss, som har pengar och förnuft att hålla konsumtionen måttlig. För andra tillhandahåller samma butik oändliga möjligheter att supa ihjäl sig och skada många andra medan de håller på. Och de gör det.

Jag är så efter i allt vad bloggande heter. Nej, inte allt. Jag menar, jag har inte suttit under en sten de senaste 3-4 åren, men det gick som det brukar för mig: jag noterade, och lät det passera. Tänkte att det inte a) riktigt är min grej b) riktigt är nån grej alls, på sin höjd för propellerhattar. Och så fel jag fick. Igen.

Dags alltså att ta igen skadan. Dags att ventilera sitt rika inre och lite mindre rika yttre liv för omvärlden. Dags att gå till angrepp mot (blogg)världens orättvisor och dags att hedra dem som hedras bör. Och tro inte att jag inte vill att ni läser, att dethär är mitt lilla ingen-hittar-mig-här-skrymsle i cyberrymden (är inte det ordet ganska out förresten?) Nej, läs ni. Och kommentera. Bring it on.