Lite om allmänbildning
Tillbaka i verkligheten efter en helg med två 30-årskalas. Flickan var för första gången över natten hos någon annan, dvs. farföräldrarna. Alla inblandade överlevde och mådde t.o.m. bra.
Så publicerades då intervjun med mig i Studentbladet. Själv hade jag inte läst den innan den gick i tryck, och inte heller hade jag lyckats få tag på ett nummer förrän jag blev konfronterad för mina utsagor. I intervjun - som alltså på det stora hela var okej, bara lite... ja, kornigt skriven på sina håll - passar jag på och marrar om den dåliga allmänbildning som en del soc&kommare, trots långt hunna eller t.o.m. avklarade studier, uppvisar påfallande brister i allmänbildningen. Och det gillades då inte.
Det är förståeligt alla gånger. Vad ingår i en god allmänbildning? Vem är jag att uttala mig om andras allmänbildning? Och framför allt: vem fan avsåg jag? Det sista tänker jag inte svara på här - heller. Men jag vill gärna komma med en precisering, efter att ha tänkt efter lite mer.
Soc&kom, universitetet kan inte se till studenternas allmänbildning. Visst vore det fint om man kunde läsa rejält mer allmänna studier, grunder i statskunskap, ekonomi, juridik, historia m.m. Men i dagens läge går det inte. Studierna vid soc&kom består dels av akademiska studier i journalistik, dels av praktiska studier, där man lär sig det journalistiska hantverket och utförandet. Studietakten är hård, likaså kraven på att snabbt bli färdig, så det gäller för studenterna att satsa på det som ger effektivaste utdelning i form av studieveckor. Allmänbildande studier, eller självstudier helt utanför det akademiska finns det inte plats för.
Men allmänbildning är inte bara något man insuper vid universitetet. Det hela börjar långt tidigare, och är svårt att lappa ihop senare. Det handlar helt enkelt om den allmänbildande utbildning vi får i gymnasiet. Det är där som grunden läggs. Det är där det gäller att vara vaken, inte alls enbart för att klara av studentexamen, utan för att skaffa sig - just det - allmänbildning. Gymnasiet ska också stå för mer än de direkta kunskaperna. Det är också i gymnasiet som det grundläggande intresset att fortsätta förkovra sig ska väckas. Till en god allmänbildning måste också räknas förmågan och strävan att hålla sig à jour på bred front.
Detsamma gäller språket - som ju hänger intimt ihop med allmänbildning. Visst läser man svenska i Soc&kom också, men inte kan det vara en högskolas uppgift att repetera gymnasiesvenskan - i synnerhet inte för journalistfrön. Har man klarat av gymnasiet med glans, borde inte modersmålet vålla några problem.
Så ungefär på dethär sättet ser jag på allmänbildning. Jag brukar inte vara den som suckar om någon inte känner till vad Tadjikistans vice premiärminister heter. Men då det dyker upp frågor om något som alldeles uppenbart hör till en grundläggande gymnasie(allmän)bildning - då blir jag lite uppgiven.


