Sayonara Saddam

Saddam hängdes i morse. Många var väl de som hade trott att det skulle gå för Saddam som för Slobodan - att han skulle dö före hans dom sattes i verket. Men icke. Saddam blev dömd och domen verkställdes - tripp, trapp, trull.

Men Saddams dom och död blev nog inte den triumf som Bush & C:o hade hoppats på. Inga jublande folkmassor, inget hopp om en bättre framtid utan diktatorn, ingen försoning folkgrupperna emellan. Nej, Saddams död för inte med sig något gott i Irak längre. Han är bara död, och Irak lika fasansfullt som igår.

Men dethär tände en annan gnista hos mig. Jag tror jag ska börja lista grejer - bra och dåliga - som Ellen inte behöver eller får uppleva. Ett par i taget:

Saddam Hussein

James Brown

Jahas...

Då börjar julen vara avklarad. Den första med barn. Dock var nog barnet lite för litet för att riktigt förstå vad som pågick, men hon verkade trivas, då alla runtomkring var glada och uppsluppna. Och så fick hon ju klappar så det understa ruttnar. Ja, mor- och farföräldrarna missade inte chansen kan man säga. Vi får väl portionera ut dem lite längs året - annars blir ju barnet knäppt. Så har hon ju födelsedag om två veckor dessutom.

Själv är jag glad och nöjd med både jul och julklappar. Jo, jag har suttit på jobb och ruttnat, men det har väl gått an. I synnerhet som det i skrivande stund är min SISTA. JÄVLA. ARBETSDAG. på ett år. Öh. Helt knäppt. Vad sen? Måste återkomma.

Idag inleds också strump-holocaust hemma hos oss. Jag tänker åka till stan och köpa typ tio par likadana svarta strumpor av god kvalitet. Sen kör jag med dem och bara dem. Allt annat bränner jag. För jag är så urbota trött på alla svarta strumpor - mina och Lottes omvarandra i samma stora, utdragbara låda - och på att leta efter ett par klockan fyra på morgonen bara för att väl på jobbet upptäcka att den ena har ett hål och den andra är blå. It ends today.

Nu nyheter.

Och från politiken noterar vi...

Det är säkert tungt att vara minister. Men inte kan man enbart klaga heller. Jag kunde inte låta bli att dra på smilbanden, då jag såg kommunminister Hannes Manninens veckoprogram kablas ut häromdagen. Notera speciellt sista raden. :)

18.12.2006

Tiedoksi tiedotusvälineille

ALUE- JA KUNTAMINISTERI HANNES MANNISEN VIIKKO-OHJELMA

Ennakkotiedot kootaan edellisellä viikolla tiedossa olleista tapahtumista; tietoihin voi tulla muutoksia.

Maanantai 18.12.

Tiistai 19.12.

Keskiviikko 20.12.

Ministeri Mannisen 60-vuotisvastaanotto sisäasiainministeriössä klo 9.00 alkaen.
Aikavaraukset numerosta (09) 160 43505

Torstai 21.12.

Perjantai 22.12.

Lauantai 23.12.

Sunnuntai 24.12.

Maanantai 25.12.

Tiistai 26.12.

Keskiviikko 27.12.

Torstai 28.12.

Perjantai 29.12.

Lauantai 30.12.

Sunnuntai 31.12.

Ministeri Manninen lomalla 1.1.2007 - 7.1.2007.

Inte sluta nu

Ovanstående gäller såväl bloggandet som en massa andra saker. Som motionerandet till exempel. För en förhållandevis inbiten skidåkare har säsongen hittills varit en mardröm. Inget mindre. Åkte till Lappland över självständigheten, och det var ju fint. Skönt att märka att skidformen eller formen över lag inte försvunnit helt, tvärtom började det redan efter första dagen kännas alldeles bra.

Och nu kommer vi in på det dramatiska. Väl hemma i Helsingfors började jag räkna dagar och veckor till Marcialonga, dit jag är anmäld, och insåg att det inte är så långt dit. Snön lyste endast med sin frånvaro, så min enda lösning blev att gå till affären och köpa ett par...

Gångstavar.

Sådär. Nu vet hela världen. Fast jag försöker göra länkarna bara när det är mörkt. Äh, sanningen är ju (och det har jag vetat länge) att stavgång är en alldeles utmärkt träningsform då man inte kan skida. Långa, lågintensiva träningspass är ju precis vad som behövs inför Marcialonga o.dyl. Och så gäller det förstås att använda dedär stavarna och skjuta ifrån ordentligt med armarna. Nog känner man av träning efter en timmes länk alla gånger.

Nu har jag då prickat in fyra stavlänkar (två kortare och mer backiga, två långa) och ett styrkepass per vecka. Så det blir nog bra. 70 km skidåkning är ju ingen omöjlig prestation, om man bara förstår att ta det lite lugnt.

Vad som däremot blir en större utmaning är Vätternrundan. 300 km på cykel. Ja, mitt hemmapappaår ser ut att arta sig till ett renodlat träningsläger, det medges. Men å andra sidan är både cykling och skidåkning saker man kan göra med barn. Och det tänker jag göra. Utom två gånger i veckan, då jag hoppar på landsvägscykeln. Det är planen. Wish me luck.

På matfronten noterar vi fyra highlights:

- Borschtj (hur stavas det?) Tar tid, men blir alltid bra
- Saffransbullar (saffranet börjar tappa lite effekt efter fyra år i burken)
- Får i kål. Om något är husmanskost så är det dethär.
- Hjortstek. Hittade en hovleverantör på Yle. Här ska det frossas!

Nyårslöfte: fler blogg-postar. Ha det.